En krokig väg
Vecka 33 eller ja, vecka 34 går vi in i imorgon. Korven har legat där inne länge nu. Från det att hen kom till så har det varit en krokig väg. Otaliga stunder på sjukan med dropp, kontroller och läkarbesök. Det vi har kunnat konstatera är att hen verkar må bra medan jag mår dåligt. Jag har i princip varit sängliggande sen maj. Ja ni läste rätt, maj (!!!). Om det är jobbigt - ja. Om det tär - ja. Om det är tråkigt - ja. Vad är det som placerar mig i sängen? Illamående och yrsel framför allt. Foglossning och ischias på det. Ni ser ju, min kropp är inte gjord för att vara på tjocken. Tänk att vi ändå trilskas med att göra det en tredje gång (inte för att jag mått lika dåligt dom tidigare gångerna). Tänk hur de där små liven kan förvrida huvudet på en och fylla upp en med så mycket kärlek så det blir värt det.
Idag är det 49 dagar till beräknad ankomst och vi kan inte längta mer. Herregud låt det gå fort så vi snart får träffa dig! Dina storasystrar är lika spända. De pratar med dig varje dag.
Här kommer lite bilder från "resan" so far.
