Ja precis så är det. Trötta barn = tjuriga barn. Sen plussar vi på en stressad mamma = noll tålamod så får vi en riktigt dålig ekvation. Trots den dåliga ekvationen så fick vi en fin stund precis efter vi kommit hem. Agnes öppnade sin affär och idkade byteshandel. Jag gick därifrån med ett päron, kaffe med pannkakor i och ett disktrasedjur. Ganska lyckad handling vill jag nog påstå. Sen att jag betalade men en katt är en win-win i mina ögon. Jag slipper ta hand om ett gosedjursliv. Resten av förkvällen drar vi ett streck över. Det var vägran att äta, ältande på varandra och gråt till höger och vänster. Allt i en underbar symbios med mammans bristande tålamod. Nu sover di små barnen och kan inte vara mer perfekta och underbara barn på jorden. Sköna vändningar.
Den fina stunden är förevigad kan vara bra om den kommer lysa med sin frånvaro framöver. Då har vi i alla fall ett bildbevis.
