Tiden, barnen och utvexkong
Tiden rusar iväg. Vart tar den vägen? Och vad gör vi med den? Allt och ingenting. Dagarna rullar på i efter ett halvplanerat schema. Vi går till öppna förskolan en gång i veckan, leker med kompisar, fixar hemma och styr med mat. Ja det där med mat känns det som vi håller på med mest hela tiden. Frukost, mellis, lunch, mellis, middag och däremellan är det amning och lite till amning.
Nils har hunnit bli hela 12 veckor och lika länge har tjejerna varit förskolefria. Vi har landat i nya huset och med att vi har en liten till individ i familjen. Nils känns så självklar, som han alltid funnits här.
I 1,5 månad till så har jag tjejerna hemma på heltid. Efter det är det dags att börja 15-timmars på förskolan. Den nya förskolan. Det längtas och funderas. Dom är nyfikna på de nya kompisarna och vi brukar gå förbi och spana in i smyg.
Under de senaste veckorna så känns det som tjejerna har utvecklats massor. Agnes har blivit mycket "vuxnare". Hon är inte bara ett litet barn som tycker allt är skoj utan har fått många mer nyanser. Hon har varit lite som en tonåring ett tag med känslor all over the place. Men börjar landa lite i utvecklingen och fått ett annat lugn i sig. Det är oerhört spännande att se.
Tilde hon är en typisk jag-kan-själv-och-är-tre-år-tjej. Oj vad hon kämpar, men sen så lyckas hon nästan alltid också.
Nils då. Han fortsätter att vara stark. Han älskar att stå. Han har börjat skratta och pratar massor. För det mesta är han rätt nöjd med livet men visar tydligt om det är något han inte uppskattar. Han är helt enkelt en glad liten filur.
